The world spins madly on
Hej på er! Hoppas allt är bra med er, med mig är det lite si och sådär. Jobbet funkar väl just nu, tycker jättemycket om mina små 3:or. De är verkligen härliga och man får så mycket tillbaka från dem.
Med dansen är det kämpigare tycker jag, det är så mycket att planera och det tar aldrig slut, när man precis har haft en klass är man lättad och tänker "Åh vad skönt att det är över" men den tanken slås sönder ganska snabbt när man inser att det bara är en vecka kvar till nästa gång, plus att det är tre grupper i veckan. Det känns som ett stort hjul som satts i rullning och som inte kommer sluta rulla förrän till nästa sommar! Oj vad negativt det där lät, det är faktiskt kul också, men som sagt kämpigt!! För plus dansen har jag ju idrotten och resursjobbet, och det är utlagt en timma planeringstid per danslektion, och jag kan säga det, man hinner inte mycket på en timma asså!!!!
Sen har jag idag lyckats få tillbaka min lilla skada bak i höften! Ni kommer väl ihåg i våras när jag fick ont bak i höften och det gick som en stråle ner till foten och var tvungen o va hemma en vecka? Det kom tillbaka idag, när jag var på min första dansklass sens vi slutade Lunnevad. Förresten så var det jätteskönt att dansa igen, fast jag kände mig jätte ringrostig. Men i allafall så har jag fått tillbaka det onda och jag hoppas bara på att jag inte vaknar i morgonbitti och knappt kan ta mig ur sängen, som det var i våras! Ska nog ta och hälsa på en sjukgymnast om det fortsätter så här.
Sen så är det så att min farfar ligger sjuk i cancer nu, vilket känns jättejobbigt! Fick reda på att han ens hade en antydan till cancer för 1 1/2 månad sen och sen har det gått jättefort. Det har spritt sig och det vet inte vad de kan göra för att stoppa det.....
Så just nu känns allt bara väldigt mycket! Jag skulle bara vilja stanna allt ett tag bara och få lite tid att tänka och andas!!
Kanske inte den mest positiva updateringen från mig, men det är ju så det är ibland!!!
Pöss & Kram Hanna
Med dansen är det kämpigare tycker jag, det är så mycket att planera och det tar aldrig slut, när man precis har haft en klass är man lättad och tänker "Åh vad skönt att det är över" men den tanken slås sönder ganska snabbt när man inser att det bara är en vecka kvar till nästa gång, plus att det är tre grupper i veckan. Det känns som ett stort hjul som satts i rullning och som inte kommer sluta rulla förrän till nästa sommar! Oj vad negativt det där lät, det är faktiskt kul också, men som sagt kämpigt!! För plus dansen har jag ju idrotten och resursjobbet, och det är utlagt en timma planeringstid per danslektion, och jag kan säga det, man hinner inte mycket på en timma asså!!!!
Sen har jag idag lyckats få tillbaka min lilla skada bak i höften! Ni kommer väl ihåg i våras när jag fick ont bak i höften och det gick som en stråle ner till foten och var tvungen o va hemma en vecka? Det kom tillbaka idag, när jag var på min första dansklass sens vi slutade Lunnevad. Förresten så var det jätteskönt att dansa igen, fast jag kände mig jätte ringrostig. Men i allafall så har jag fått tillbaka det onda och jag hoppas bara på att jag inte vaknar i morgonbitti och knappt kan ta mig ur sängen, som det var i våras! Ska nog ta och hälsa på en sjukgymnast om det fortsätter så här.
Sen så är det så att min farfar ligger sjuk i cancer nu, vilket känns jättejobbigt! Fick reda på att han ens hade en antydan till cancer för 1 1/2 månad sen och sen har det gått jättefort. Det har spritt sig och det vet inte vad de kan göra för att stoppa det.....
Så just nu känns allt bara väldigt mycket! Jag skulle bara vilja stanna allt ett tag bara och få lite tid att tänka och andas!!
Kanske inte den mest positiva updateringen från mig, men det är ju så det är ibland!!!
Pöss & Kram Hanna
Kommentarer
Postat av: maria
Usch, va tråkigt med din farfar hanna! Hoppas att det löser sig!
Jag förstår din jobbångest, även fast jag inte måste planera så mkt som du.
Hoppas att det löser sig på ett bra sätt=)
Kram
Postat av: Diana
Nä vad synd om din farfar! Ja om det är några som kan förstå att du har fullt upp med planering och så, så är det väl vi. En timma, ja vad räcker det till liksom? Men jag tror det kommer kännas bättre! Du ska se att det löser sig, på nåt sätt så gör det alltid det! Kramar!
Trackback
